Stefans biosidor

Bildformat
Filmer visas på bioduken i olika bildformat. För att möjliggöra att olika bildformat visas med skarpa kanter är duken försedd med en dukmask, ett svart draperi, som är flyttbart i sidled. Detta gör att den visade ytan på duken kan göras bredare eller smalare för att passa filmens format.
Normalbild Vidfilm Cinemascope Översikt Kommentarer

Normalbild 1:1.37 Det första internationella standardformatet för biografer fastställdes 1906 till 1:1,33, det som vi idag kallar normalbild. Det är också detta format som dagens "vanliga" TV har. Standarden innebar att en filmruta skulle vara 18*24 mm och ha 4 perforeringshål på varje sida.
När ljudfilmen infördes på 1930-talet minskade man filmrutans yta, och satte proportionerna 1:1,37 genom att lägga in svarta fält (bildskillnadsstreck) mellan bilderna.	Normalbild, Saga Kalmar
Normalbilden var förhärskande fram till år 1954, då vidfilmen introducerades. Nu för tiden används normalbild mycket sällan, och det är inte många biografer som har objektiv och dukmask för normalbild, vilket är synd om gamla filmer ska visas på biografen. Dessa kommer antingen att visas i fel proportioner eller med över- och underkant bortklippta, vilket resulterar i att personer på bilden kan bli "halshuggna".
Upp

Vidfilm 1:1.85 (1:1,66, 1:1,75) För att kunna göra större (bredare) bilder och för att konkurrera med televisionen lanserade filmbolaget Paramount ett bredare format 1953-54. Formatet gick under namnet "VistaVision" och hade proprtionerna 1:1,85.
För att åstadkomma detta utan att ändra på filmens bredd eller antal perforeringhål per bildruta (och alltså kunna behålla befintliga projektorer) lade man in ett tjockare bildskillnadsstreck (svart fält) mellan bilderna.	Vidfilm (1:1,85), Saga Kalmar
Senare skulle Europa skapa sitt eget vidfilmsformat och man satte standarden till 1:1,66 genom att ha ett lite smalare bildskillnadsstreck än den amerikanska standarden. Man kan visa båda vidfilmsformaten med samma objektiv, men man får förstås ett litet fel på bilden om den visas med "fel" objektiv. 1,66-film som visas med 1,85-objektiv blir "halshuggen" i över och nederkant, medan det i omvända fallet blir svarta streck i över- och underkant på duken. Nu har de flesta europeiska filmmakarna (utom flera svenska, och alla franska och italienska) gått äver till att producera vidfilm i formatet 1:1,85. Det finns ytterligare några format som räknas till vidfilm, bland annat 1:1,75, men de är mindre vanliga vid filmproduktion idag. De flesta stora biograferna har objektiv och dukmask för båda formaten 1:1,66 och 1:1,85. På mindre biografer nöjer man sig ofta med ett av dem, vanligen 1:1,85. Den första visningen med vidfilm i Sverige skedde 1956.
Upp

Cinemascope 1:2,35 20th Century Fox lanserade Cinemascope 1953, alltså strax före vidfilmens intåg, men formatet hade "legat till sig" sedan 1920-talet. Bilden visas här i formatet 1:2.35, alltså mer än dubbelt så bred som hög film, vilket ger en "enastående upplevelse". För att få plats med hela bilden på filmrutan (som fortfarande är lika bred som normalbilden) är bilden manipulerad så att den är ihoptryckt i sidled.
För att visa bilden på rätt sätt förser man projektorn med ett tillsatsobjektiv, en "anamorfot", som breddar bilden efter att den förstoras till rätt höjd. Nyare projektorer har oftast tillsatsobjektivet ihopbyggt med det vanliga objektivet.	Cinemascope, Saga Kalmar
Till en början hade cinemascopefilmer 4-kanals magnetiskt ljud, men detta ändrades senare tillbaka till vanligt monoljud. Se vidare på sidan om ljud! Den första demonstrationen med cinemascope i Sverige var på Rigoletto i Stockholm den 9 september 1953, och första filmen visades där 19 december samma år. När filmer inspelade i cinemascope visas på TV har den antingen tjocka svarta streck uppe och nere, eller så har man filmat av den del av bilden som innehåller mest av intresse, och nästan hälften av bilden går förlorad! "Cinemascope-film är bäst på bio!" Cinemascope har dock en nackdel: om filmen blir repig blir reporna betydligt bredare än på film som visas i normalbild eller vidfilm, men duktiga maskinister vet hur man håller filmen i gott skick!
Upp

Översikt De olika bildformaten presenteras med bilder. Samma bildkälla används, men har beskurits till de olika bildformatens proportioner.
Normalbild 1:1,33. Samma format som dagens TV. Hela bilfönstret utnyttjas.
Vidfilm 1:1,66. Större bild på duken. Hela bilfönstret utnyttjas inte (svarta fält över och under bilden).
Cinemascope 1:2,35. Här syns att bilden är ihoptryckt. Hela bildfönstret utnyttjas.
Cinemascopebilden visad i rätt proportioner. Det blir som synes en bild som rymmer nära dubbelt så mycket som den ursprungliga normalbilden.
Upp

Kommentarer Det har också funnits andra format på bilden (bla 1:2, 1:2,55, 1:2,66, samt specialformat med flera projektorer), men de blev aldrig vanliga, varför jag inte har tagit med dem här. För filmvisning förekommer också andra bildformat i samband med andra bredder på filmen (t.ex. 16 mm och 70 mm), men dessa kommer jag inte i nuläget att gå in på här. Om det finns ett intresse av detta, så kan det hända att jag lägger till det senare.

Filmer visas på bioduken i olika bildformat. För att möjliggöra att olika bildformat visas med skarpa kanter är duken försedd med en dukmask, ett svart draperi, som är flyttbart i sidled. Detta gör att den visade ytan på duken kan göras bredare eller smalare för att passa filmens format.

Normalbild Vidfilm Cinemascope

Översikt Kommentarer

Normalbild 1:1.37

Det första internationella standardformatet för biografer fastställdes 1906 till 1:1,33, det som vi idag kallar normalbild. Det är också detta format som dagens "vanliga" TV har. Standarden innebar att en filmruta skulle vara 18*24 mm och ha 4 perforeringshål på varje sida.

När ljudfilmen infördes på 1930-talet minskade man filmrutans yta, och satte proportionerna 1:1,37 genom att lägga in svarta fält (bildskillnadsstreck) mellan bilderna.

Normalbild, Saga Kalmar

Upp

Vidfilm 1:1.85 (1:1,66, 1:1,75)

För att kunna göra större (bredare) bilder och för att konkurrera med televisionen lanserade filmbolaget Paramount ett bredare format 1953-54. Formatet gick under namnet "VistaVision" och hade proprtionerna 1:1,85.

För att åstadkomma detta utan att ändra på filmens bredd eller antal perforeringhål per bildruta (och alltså kunna behålla befintliga projektorer) lade man in ett tjockare bildskillnadsstreck (svart fält) mellan bilderna.

Vidfilm (1:1,85), Saga Kalmar

De flesta stora biograferna har objektiv och dukmask för båda formaten 1:1,66 och 1:1,85. På mindre biografer nöjer man sig ofta med ett av dem, vanligen 1:1,85.

Den första visningen med vidfilm i Sverige skedde 1956.

Upp

Cinemascope 1:2,35

För att visa bilden på rätt sätt förser man projektorn med ett tillsatsobjektiv, en "anamorfot", som breddar bilden efter att den förstoras till rätt höjd. Nyare projektorer har oftast tillsatsobjektivet ihopbyggt med det vanliga objektivet.

Cinemascope, Saga Kalmar

När filmer inspelade i cinemascope visas på TV har den antingen tjocka svarta streck uppe och nere, eller så har man filmat av den del av bilden som innehåller mest av intresse, och nästan hälften av bilden går förlorad! "Cinemascope-film är bäst på bio!"

Cinemascope har dock en nackdel: om filmen blir repig blir reporna betydligt bredare än på film som visas i normalbild eller vidfilm, men duktiga maskinister vet hur man håller filmen i gott skick!

Upp

Översikt

De olika bildformaten presenteras med bilder. Samma bildkälla används, men har beskurits till de olika bildformatens proportioner.

Normalbild 1:1,33. Samma format som dagens TV. Hela bilfönstret utnyttjas.

Vidfilm 1:1,66. Större bild på duken. Hela bilfönstret utnyttjas inte (svarta fält över och under bilden).

Cinemascope 1:2,35. Här syns att bilden är ihoptryckt. Hela bildfönstret utnyttjas.

Cinemascopebilden visad i rätt proportioner. Det blir som synes en bild som rymmer nära dubbelt så mycket som den ursprungliga normalbilden.

Upp

Kommentarer

Det har också funnits andra format på bilden (bla 1:2, 1:2,55, 1:2,66, samt specialformat med flera projektorer), men de blev aldrig vanliga, varför jag inte har tagit med dem här.

För filmvisning förekommer också andra bildformat i samband med andra bredder på filmen (t.ex. 16 mm och 70 mm), men dessa kommer jag inte i nuläget att gå in på här. Om det finns ett intresse av detta, så kan det hända att jag lägger till det senare.